På tur längs kanalen (Sjötorp)

Det går inga tåg till Sjötorp men hoppar du på bussen i Mariestad så tar det inte lång tid innan du skumpar in i det lilla samhället vid Vänern där Göta Kanal har sin början, eller sitt slut beroende på hur man ser det.

Här är lågsäsong nu men inte är det ödsligt och folktomt för det. Långt ifrån. Ändå ligger det en förunderlig stillhet över hela platsen. Syrsorna spelar, sparvar sandbadar vid vägkanten och träden har ännu bara grönt i sig. Det bor bortåt 600 personer här året om.

Hade knappt hunnit smaka första glasstruten förrän varningsklockan klämtade där vid slussen. Det var Juno, passagerarbåten, som skulle iväg på en av många lustturer längs Göta Kanals gröna band.

Hyrde mig en cykel redan första morgonen här och ännu i kalla svinottan gav jag mig iväg. Kanalen flöt fram där så stilla och grön. Träden blev disiga reflektioner på ytan som ständigt krusades med vinden, från kattguldsglittrig till ovädersgrå som korrugerad plåt. Slussarna hördes redan på håll. Räknade till tre stycken före första stoppet.

För den som vill släcka törsten i Lyrestad finns Daisy's Place, bykaféet som säljer både päronsoda och hembakt, presentartiklar och kuriosa. Pratade med kvinnan som ägde stället och en av stamkunderna, som båda berättade om trakten och vad man kunde se.

Slog mig till ro sen i en hörna och skrev på berättelsen medan solen stekte därute och sken gjorde den fortfarande när jag väl var tillbaka på cykeln igen. 

Samhällena dyker upp med jämna mellanrum längs hela kanalen. Gjorde ett kort stopp i Norrkvarn för att vila benen och se slussen släppa igenom båtarna. Vattnet brusade som en kokande potatisgryta när nivåerna återställdes medan vi såg på och korna också där de låg lojt utsträckta i gräset inte långt därifrån.

Kom in i Hajstorp lagom till lunch. Där ordnas veteranbilsträffar varje år. Slöjd och hantverk säljs i Gamla magasinet, där också Fredsbergs hembygdsförening har en utställning just nu om bondelivet för hundra år sedan.

Hade gärna sett den fortsatta rutten längs Göta Kanal ner till Viken åtminstone men det fick vara. Var nog så mör i ändalykten ändå när cykeln rullade tillbaka in i Sjötorp efter vid pass 3 mils åktur fram och tillbaka.

Trött så in i bomben men Gud så skönt det är härute, med solen och sommaren och stillheten, glittret över Vänern. Det är så att all stress bara rinner av en.

Solen lyste eldröd om kvällarna. Satt i en stilla hörna av restaurangen Kajutan, njöt av en dessert och skrev. Inte på berättelsen för en gångs skull utan utkastet till en tidningsnovell som kommer publiceras till hösten.

Ute var det alldeles stilla och drog mig snart ner mot bryggan för att titta på solnedgången. Vägen går förbi bokhandeln, stängd nu och fiskaffären där man kan köpa doftande, nyrökt sik, regnbåge och annat och så till sist kommer man ner till Vänern där båtarna glänser i kvällssolen. Läste namnen på dem medan jag gick. Trigon, Pilgrim, Luna, Wandering star.

Morgonen efter stundade hemresan. Fördrev tiden i väntan på bussen på Sjötorps Kanal- och sjöfartsmuseum för en dos historia och satt sen på verandan utanför vandrarhemmet och skrev i solen.

Ja, det blev en rätt hyfsad skrivsemester, bättre än den värsta spa-kur när det kommer till lugn och ro i själen.